Pianot

Det står ett gammalt piano hemma hos mig.
Jag var duktig en gång i tiden på att spela, tyckte om det och arbetade faktiskt som musiker under flera år.

Idag tittar jag mest på mitt piano och får ett starkt vemod inom mig.
En gång i tiden kunde jag uttrycka mycket av mina känslor genom att sätta mig en stund vid pianot.
Idag är mitt piano ostämt och klingar falskt.
Likaså gör mina känslor.
De är i en sådan disharmoni, att de gör så ont i min själ och om jag skulle sätta mig vid pianot höra de falska tonerna skulle de få mig att rysa lika mycket de.

Jag ljuger för mig själv samtidigt som jag är så ärlig jag bara förmår.
Tonerna som spelar i mitt inre är egentligen ljuva men kommer i uttryck i en destruktivitet och falskhet.
Jag önskar av hela mitt hjärta att jag en dag ska komma i samklang med mig själv.
Att jag en dag kan sätta mig vid mitt piano och få ge till uttryck vad jag känner, få låta mina känslor strömma fritt.
Att mina känslor ska bli befriade.
Att jag finner det jag söker. Harmoni.