Titel okänd

Ibland blir jag så rädd för livet.
Ja, för det mesta är jag livrädd för livet.
Livet skrämmer mig.
Livet gör mig orolig.
Så har det alltid varit.
Långt innan mitt missbruk, innan mitt beroende.
Alltid.
Det som är ännu värre...är att jag är så rädd för döden.
Döden är inte min bäste vän, fastän jag leker med närheten av den varje dag.
Jag har inte så nära till vännen livet heller för den delen.

Förra helgen fyllde dottern tio år. Då var vi på Öland i dagarna tre... så mysigt, så härligt...så roligt...så lärorikt...

Jag vet att jag kan vara en aning depressiv här...men .....med betoning som av Tony Irving..(Ni vet han i Let´s dance) "MEN" jag är även humoristisk, nyfiken o har en kämparjävel i mig....då sitter jag här o skriver dessa rader.

Annars hade jag bara suttit i ett körsbärsträd o gömt mig.......o knäppt en o annan kärna på dig....


Min dotter har vidlyftiga planer....jag kommer göra en hel del för att de ska gå i uppfyllelse.....

NEJ....jag försöker verkligen inte förverkliga mina egna drömmar genom min dotter.
Hon har redan sina drömmar till viss del.
De ska hon få ha....så länge hon inte vill sitta i ett körsbärsträd o spotta kärnor.