Älskar, älskar inte och för varje svar, rycker man av ett av de vita kronbladen. Till slut finns det ett blad kvar som man hoppas ger det svar man vill höra.
Som liten vet jag att jag ofta styrde de där svaren, för vem vill höra; älskar inte.
Av någon anledning vilken vet jag inte så var det så jag kände/känner hela tiden, älskar inte. Ibland undrar jag om jag alltid varit oförmögen att tro på någon som sagt att den älskar mig. Alltid ställt till svars, alltid tvivlat, alltid misstänkt, alltid ifrågasatt.
Någon som betydde väldigt, innerligt mycket för mig, sa ofta att -Du kan inte älska någon annan förrän du älskar dig själv.
Men hur lätt är det att älska sig själv när man "tror och känner" att ingen annan gör det heller.
Egentligen var det inte det här jag skulle skriva om men det har nog ett samband ändå.
Förhoppningar och besvikelser.
De kommer hand i hand och jag kan inte handskas med något av dem.
Just för tillfället är mina förhoppningar trots allt att det bara kommer bli bättre, jag känner det på mig och jag känner också att jag är värd det. Återigen JAG hoppas.
Besvikelserna är dock ganska många också.
Jag känner att jag sviker mina vänner, min familj, och alla andra som stöttar mig.
Ja, de som vill mig väl. De som kanske tillochmed älskar mig.
Men framför allt så känner jag att jag sviker mig själv hela tiden, om och om igen.
Och så länge jag gör det så har jag ju ingen möjlighet att älska mig själv.
Obs! när jag skriver dessa rader så menar jag inte att de har samband med mina tagna återfall, utan jag menar mer i mina beteende och attityder, som är kanske det som betyder mest i mitt tillfrisknande, det andra det kommer det också. Alltså min helhjärtade nykterhet.
Så mina förhoppningar om mig själv åker upp och ner och fram och tillbaks.
Besvikelserna lägger sig som ännu ett ok på mina axlar.
Det är tungt att bära.
På ena sidan väger förhoppningarna, på den andra besvikelserna.
Jag står i mitten.
Både du o din dotter betyder väldigt mycket för mig och du är en väldigt bra o klok person.
SvaraRaderaNär du är onykter är det inte du, det är en annan person som tar över dig.
Hppas du förstår att DU är värd att bli älskad:)
Kramar Mickys
Tack Mickys, att få de här orden av dig betyder oerhört mycket, då du var en av dem jag svikit som mest. kram Lena
SvaraRadera