Varje kväll är ny.

Kan en kväll vara ny?
Ja det kan den.
Likaväl som att varje morgon är ny.
Varje ögonblick är nytt.

För mig som har haft ett beroende i många många år, så är allt detta nytt för mig.
Förrut flöt dagar och kvällar i hop. Dagar jag inte levde, för jag levde för mycket på kvällarna, dagar jag bara fanns.
Veckor som rullade på, månader och det som existerade mest var min ångest.
Min rädsla.
Min skam och min skuld.

Det är känslor som äter en inifrån, till sist finns inget kvar. Inga känslor alls.
Inga äkta riktiga verkliga känslor.
Idag tror jag att jag kan börja ana lite verkliga känslor.
Jag säger ana, för jag vet inte riktigt hur det ska vara.

Självklart har jag också haft känslor, som alla andra vanliga dödliga.
Men jag har antingen stängt inne dem, förhöjt/ förstärkt dem med alkohol. Trängt undan dem. Förbjudit att låta dem komma fram.
Vilket jäkla jox att ha det så.
Jag övar mig varje dag att tillåta mig känna, ibland lyckas jag stanna kvar i känslan.
För mig är nästan kvällarna bäst, kvällen är ny.

Få lägga mig nykter är ingen självklarhet, det är en gåva.
En lika stor gåva som att få vakna till en ny morgon.

Ps. bland alla mina foton har jag en massa bilder på solnedgångar. Ska faktiskt försöka ta mig upp en morgon för att ta lite bilder då med, har inte en enda på någon soluppgång.
Jag minns när jag körde taxi, att jag älskade att köra nattpassen på våren/sommaren just för att få uppleva hur dagen grydde och det ljuset som gjorde mig så euforisk.