Var morgon ny

Det finns en bok som heter Var morgon ny, det är en bok som är tänkt att vara vägledare och ett stöd för de kvinnor som fastnat i ett beroende. För varje dag kan man läsa en liten text med efterföljande reflektioner och ett par slutrader. Vi läste den på NMG varje morgon och alla i gruppen fick göra sina reflektioner. Vissa dagar sa texten en ingenting alls, nästa dag kunde det vara en som man gick och tänkte på "länge". Jag köpte boken dag två på min behandling. Jag har nu, sen jag kom hem, fortsatt att läsa varje morgon i från den, det är inte alltid jag hinner reflektera så mycket just på morgonen, så ofta tar jag fram den igen när jag har lite mer tid att läsa och begrunda.
I morse 1 juni löd texten som följer:

Man kan inte plocka alla vackra snäckskal man finner på stranden, man kan bara ta några få, och de blir så mycket vackrare just för att de är få.

En del av reflektionen från boken sa:

Om vi inte lever livet långsamt- en bit i taget, ett snäckskal i taget- upptäcker vi aldrig det viktigaste, den inre människan. När vi lugnt och behärskat riktar vår uppmärksamhet mot en person, en plats eller ett föremål, lyser den inre skönheten igenom hos den person eller det föremål vi iakttar, och samtidigt blir vi också vackrare.

En del av min egna reflektioner kring texten var att jag vet vilka mina vackra snäckor är, vilka som finns med mig som jag vill behålla.

Bland snäckorna finns vänner, några få, men Gud så värdefulla, trots allt jag gjort mot dem, svikit, trampat på dem varit nära och krossa dem. Men de finns fortfarande kvar. En del naggade i kanten, men de finns fortfarande kvar, de är vackra och betydelsefulla för mig. Jag kommer vara rädd om dem i fortsättningen.
De finns de snäckor jag krossat, hur mycket jag än önskar, och hur mycket jag än hade velat laga dem, så kommer jag aldrig kunna göra det.
Det kanske låter märkligt men jag kommer behålla de där krossade snäckorna, i mitt hjärta, för att påminna mig om att jag ska vara rädd om de andra jag har.

Det finns en plats, som är så värdefull för mig. Havet och stranden.

Jag och dottern var nere där en stund i kväll, vi har ju trots allt bara 250 meter dit, vilken lyx eller hur? En skön sommarkväll, en skön och vänlig sol, en unge på gott humör och så jag (som känner mig relativt hyfsad i min fot) kastade frisbee en stund. Kunde blicka över flera kilometerlång strand, se vattnet glittra i solen, känna doften av någon som grillade. Så bra jag har det.......

Nu kommer mina slutord.

Jag kommer att välja mina snäckor med omsorg.
Jag kommer att välja de, de som ger mig det jag önskar, harmoni och glädje.